Mamma | Bröstcancer | Vego | Träning

 

Nu var det lite för länge sedan jag uppdaterade här igen, har verkligen inte orkat senaste tiden. När jag skrev förra inlägget så hade jag en så himla bra dag, allt var verkligen på topp! Äntligen kändes det som att jag började må bättre igen, och jag njöt verkligen av livet. Dagen efter gjorde jag en datortomografi med kontrast och just nu oroar jag mig för alla resultat av alla undersökningar. Vet att jag inte ska grubbla och oroa mig för mycket, men är så rädd för spridning och nojjar sönder mig just nu.

Jag hade några bra dagar till iaf efter förra inlägget, sen kom smällen. Smärta i skelettet, speciellt benen, låren och rumpan. Kunde knappt sitta eller ligga. Spänningshuvudvärk som blev till migrän och illamående. Fattade ingenting. Jag var ju på väg tillbaka. Så höll det på några dagar, och morfinet hjälpte inte, så jag bestämde mig för att sluta helt med det efter att ha gått på det i 1,5 månad. Om det ändå inte hjälper känns det onödigt att trycka i sig så starka tabletter. 'Avtändningen' blev sjukt jobbig. Ännu mer huvudvärk och illamående, men jag gav inte efter. Efter tre dagar blev det bättre. Men under dessa dagar fick jag ondare under nätterna igen. Och sedan dess har jag vaknat ca en gång per timme varje natt av smärta. I rygg, bröst, nacke och vid dosorna till implantaten. Behöver jag ens säga att jag är om möjligt ännu tröttare än innan? Suck..

 

I torsdags började jag med strålningen, och då bröt jag bara ihop totalt. Kände att jag inte orkar mer nu. Bara att ligga på den hårda britsen när jag har såhär ont är riktigt jobbigt, och såren på brösten är inte helt skorpfria än, och jag får inte ha tejp, så nu är jag livrädd för att strålningen ska skada ärren och göra allt riktigt bränt och fult. På tisdag har jag tid hos min kirurg för att se om smärtan kan bero på att jag fått för mycket koksalt under påfyllningen, och ta ställning till om vi eventuellt måste tömma lite. Om vi gör det måste läkarna på strål bedöma om jag måste börja om med strålplaneringen. Förhoppningsvis kommer de fram till en smidig lösning.

Jag ska också äntligen få börja träna på tisdag. Kl 12 har jag en tid hos en sjukgymnast och sedan är tanken att han ska hjälpa mig ta fram ett bra rehabprogram som jag sedan kan köra i samband med strålningen. Det ligger i samma byggnad, så det är smidigt att kunna ta med sg träningsväska när man ändå ska till Karolinska varje dag. Förhoppningsvis hjälper detta mig med smärtan, eftersom jag tror att det beror lika mycket på att jag är svagare än någonsin i nacke/rygg/skuldror/lymf-arm som att de fyllt på implantaten för spänt. 

Samtidigt som allt detta pågår händer det andra saker i livet som jag inte kan skriva om med respekt för andra inblandade. Men livet är jobbigt just nu, med för mycket stress och konflikter för att jag ska orka med. Jag har därför inte varit inne på sociala medier eller knappt ens läst sms senaste veckan, så om ni väntar svar på meddelanden eller undrar varför jag är frånvarande så är det för att jag behöver bara få vara just nu för att orka vara mamma till Lykke, fru till Alex och samtidigt bekämpa cancern. Det är mer eller mindre det enda jag mäktar med just nu. Jag uppdaterar när jag orkar, men känner ingen press. Men som sagt, om ni försökt få kontakt senaste veckan eller så och inte fått tag i mig så ta det inte personligt, jag är tillfälligt under isen. Lovar att komma upp över ytan snart igen ;)

 

En sak som piggade upp mig idag iaf var att jag vann en Nike-jacka som jag varit med och tävlat om! Ser det som ett tecken på att jag ska börja ta upp löpningen igen snart och komma på fötter!