Löpning = Egentid
Idag kom jag ut på min första löprunda på två veckor. Har varit för trött och haft för mycket annat runt omkring mig den senaste tiden, plus att det är punka på löparvagnen (igen) så jag har hållt mig till långpromenader istället. Men idag, efter att Lykke hämtades av sin pappa för pappahelg en dag före hon brukar hämtas, passade jag på. Så himla skönt med lite egentid kombinerat med en löprunda. Jag tänker som bäst när jag är ute och går eller springer med musik i lurarna, så detta behövde jag verkligen idag efter intensiva dagar och för lite sömn senaste tiden. Mindfulness på hög nivå när man bara kan vara i nuet och rusa fram km efter km.
Fick efter ca 4 km ont i högerfoten, eller vid ankeln rättare sagt. Jag försökte belasta foten på olika sätt, och det blev bättre till och från. Vänster arm bråkade med mig som vanligt, idag hade jag domningar och stickningar i hela handen som stundtals gjorde ont, plus en nerv som låg i kläm vid tummen. Vet att detta är biverkningar från Herceptinet, och eftersom jag nyss fick min allra sista behandling står jag ut. Jag tänker att det går över snart, och eftersom jag vet vad det beror på kan jag stå ut med smärtan. Vet ju att det inte är något farligt.
Jag sprang in tll Kungsholmen och tillbaka, och trots att jag ville ge upp många gånger längs vägen så sprang jag en mil. Satte små nya delmål i huvudet längs vägen för att orka när jag mest bara ville ge upp. Trägen vinner, heter det ju.
Milen blev alltså på 1 timme och 4 (nästan 5) minuter idag, vilket känns helt OK. Har som mål att klara den på under en timme, vilket inte känns allt för omöjligt. Snart så!