Mamma | Bröstcancer | Vego | Träning

Nu är det snart fyra dygn sedan Lykke föddes, och vi lever i vår lilla bebisbubbla på Neonatalavdelningen på Karolinska Solna. Dagarna och nätterna flyter ihop, och jag är knappt medveten om omvärlden just nu. Har aldrig varit så lycklig tidigare, och har de senaste dagarna helt kunnat koppla bort tankarna på cancern. Den kärleken och kraften jag får av min dotter just nu går inte att beskriva, det är som om inget annat existerar. Det är hon, jag och Alex mot världen och hon är verkligen belöningen för de senaste månadernas smärta. Allt jag gått igenom och kommer att gå igenom är värt det när hon finns hos mig. Aldrig känt mig så stark någonsin som jag gör nu, trots allt som hänt och kommer hända. 

 

Alex och Lykke fick ett familjerum här på Neonatalavdelningen igår, och idag blev jag utskriven från BB så då fick jag också flytta hit. De anser inte att jag behöver vårdas på BB längre, eftersom jag är uppegående och kan vara med min familj. Även om jag endast kan det på höga doser morfin som det ser ut just nu. Blev därför utskriven lite mot min vilja då jag inte riktigt känner att jag klarar mig själv än (tar mig inte upp från liggande ställning utan hjälp än t.ex) samt misstänker att jag åkt på UVI efter att ha haft katetern längre än tänkt. Fick recept på morfin och 665mg Alvedon, lämnade urinprov (svaret på odlingen tar några dagar..) och flyttade ner till min familj.

Här är det dock resursbrist, då de har alldeles för lite personal, så imorgon flyttas vi alla tre till BB Sophia. Lykke anses vara för frisk för KS, vilket såklart är väldigt skönt, men måste hållas under uppsikt någon vecka till för att se att hon håller värmen som hon ska samt inte går ner för mycket i vikt. Före vecka 35/36 kan de ha svårt att hålla värmen och äta ordentligt, så det känns skönt att kunna flytta till BB Sophia och inte bara skickas hem med hemsjukvård. 

 

Nu ska jag försöka sova ett par timmar innan det är dags att mata lilla fröken igen. Hon åt precis, och ska ju äta var tredje timme. Låter Alex sova inatt, då han tog föregående natt. Det är så skönt att jag får vara så pigg så att vi kan dela upp ansvaret mellan oss. Jag tar vara på dessa veckor, för man vet aldrig hur jag kommer må när jag börjar med mina nya behandlingar. Och om sanningen ska fram så finns det inget mysigare än att byta blöja, mata och gosa. Är så kär som jag aldrig varit, och vill aldrig att den här tiden ska ta slut. Som sagt, om några veckor kanske jag inte kan göra något alls och tills dess ska jag passa på och ta vara på varenda sekund.